Frotté 2010 - Rena Rama Sanningar - 20-23 maj
Frotté är Teater Arkens årliga teaterfestival som
arrangerades för första gången 2001. På festivalen
spelas alla våra föreställningar från det gångna
året och även våra pedagogiska projekt. Detta
årets festival blev succé! Vill du kika på
hur programmet var kan du hämta det HÄR.
Helgen den 20 till 23 maj var det dags för ”Frottéhelg”!
Och vilken helg det blev!! Temat för hela helgen var ”Rena
rama sanningar” med underrubriken ”baserad på en självupplevd
myt.” och förutom att alla föreställningar spelades
en sista gång, så gästade Åsa Egnér oss.
Åsa arbetar som teolog och präst i Svenska kyrkan. Det blev
en intressant diskussion om sanningar, myter och dess betydelse inom
teatern, kyrkan och samhället. Allt som allt spelades det 12 föreställningar
under helgen och eleverna gjorde en underbar föreställning
på lördags kvällen som alla vi som var där skrattade
och njöt av. Vi kommer att diskuterade engagemang, sanningar och
myter och fundera kring var gränserna går och om gränserna
verkligen är viktiga.
Kolla på bilder
Här
Boka redan
nu in nästa
FROTTÈ
2011 20-22/5
!

Ingvars pipeline 2010
Ingvar Kamprad är en myt. Ingvar har själv skapat den myten.
Han har också upplevt verkligheten bakom. Myt och verklighet.
Han vet sambandet – och skillnaden.
Konst och religion arbetar också med det begreppsparet. Att det
är en knepig historia beror på att olika människor uppfattar
kombinationen fullständigt olika.
För vissa människor är hela tillvaron mytisk. För
andra är tillvaron enbart konkret och direkt. Själv upplever
jag mig tillhöra en grupp som uppskattar och lever i bägge
världarna. Men jag vill absolut veta vad som är vad. De mytiska
människorna rör sig över hela fältet sömlöst
och förstår inte meningen med detta mitt envisa åtskiljande.
De konkreta människorna avfärdar allt mytiskt som lögn
och bedrägeri.
Vi människor har väldigt svårt att gilla samma saker.
Nonfigurativ konst, atonal musik, nobelprisvinnande lyrik och konstnärlig
teater har samma bekymmer som religionerna att attrahera den breda allmänheten
i västvärlden. Ska det vara konst och religion så skall
det vara rak och ärlig reality, tycker den svenska majoriteten.
Visst ska man ha bröllop och begravning på sätt som
lyfter ur vardagen, men religionernas paket med myter och trossatser
stör. När Frälsningsarmén sjunger om pärleporten
är det för all del bra! Och visst kan man se skådespeleri
eller konst. Men det skall vara något från verkligheten,
en sann berättelse som man kan tro på, och konstverk ska
föreställa naturfenomen och folk man känner igen.
Teater Arken har gjort både äkta och fejkade berättelser
på scenen. Hur långt driver vi det? Hur långt måste
vi driva det för att nå den breda och teaterovana publiken?
Blir det Big Brother på scen? När sätter vi upp the
Kamprad Story med Michael Nyqvist i huvudrollen och berättar att
Ingvar minsann tycker att Jesus är en viktig person i hans liv?
Det skulle ju vara en självupplevd myt och en riktig kioskvältare
i kyrkorna!